Artbestämning var det ja...det är en större hackspett, de är vanliga och man ser dem jätteofta runt Blentarp-Sövde. Känns igen på det breda längsgående vita bandet på vingen.
Det är lite svårt att se, men det ser ut som en hona. Hanar har svart hjässa och röd nacke, honor är svarta både på hjässan och i nacken.
Ja inte vet jag men den var rätt stor så det stämmer säkert. Lill säger att hon sett en gröngöling härute också och den ska tydligen vara mer ovanlig? Tycker ändå det är roligt att se hackspettarna för de verkar försvinna mer och mer annars.
Större hackspett är den enda riktigt vanliga hackspetten, de övriga är det lite sämre med. Den du har fotograferat är definitivt en större hackspett, sen finns det några svartvita arter till men de har inte det där tydliga vita bandet på vingen.
Gröngölingen är också om inte vanlig så i alla fall inte särskilt sällsynt, den är ännu större och lätt att skilja från de svartvita hackspettarna eftersom den är grön. Men den trivs bäst i lövskog, t.ex. fina ekhagar. Snogeholmsområdet är ett bra ställe om man vill se sådana.
I Blentarpstrakten kan man få se spillkråka också som är vår största hackspett, den är större än en skata och kolsvart med röd hjässa.
När jag och Elin och Petra var små fick vi en gång skäll av våra föräldrar för att vi hackat sönder en murken stubbe i trädgården och spritt fliset över gräsmattan runtom. Föräldrarna trodde inte på oss när vi sade att det inte var vi, det var en fågel! Men sedan fick de se fågeln, som var en spillkråka, i aktion på stubben med flisorna flygande åt alla håll...
Jag tycker ljudet av hackspett är så mysigt och det gör att man stannar upp och njuter en stund av skogen, ffa den dagen bilden togs då det var Sol och helt underbart väder! Får väl se om vi ser andra spännande fåglar. Stork ser jag ju titt som tätt så den känns vanligare än hackspettarna tänka så knasigt det blir när man bor så här! Och ett djur jag önskar att jag aldrig skulle se är vildsvin men dem ser man ju också hela tiden tyvärr.
Jag tycker också naturen här är så härlig, fullt av "vilda" djur överallt. Skönt att höra av en inföding från trakten att man inte vänjer sig. Jag trodde jag var ensam om att gå och stirra upp i alla träd, eller att stanna till och sucka över allt underbart.
Blentarp är underbart, brukar försvinna ut i skogen långa rundor när jag hälsar på föräldrarna nån gång. Saknar särskilt bokskog häruppe, men tyvärr är jag sällan nere precis den där fina tiden på senvåren när de slår ut eftersom det är precis när jag måste sätta igång mina fältförsök här uppe. Men norra Roslagens natur är inte dum den heller!
Mitt jobb hade fågelskådartävling förra året och jag var nog den enda som lyckades kryssa just vit stork. Hann få den på listan vid ett tillfälle då jag bara var i Blentarp över en natt, när pappa fyllde år.
7 kommentarer:
Artbestämning var det ja...det är en större hackspett, de är vanliga och man ser dem jätteofta runt Blentarp-Sövde. Känns igen på det breda längsgående vita bandet på vingen.
Det är lite svårt att se, men det ser ut som en hona. Hanar har svart hjässa och röd nacke, honor är svarta både på hjässan och i nacken.
Ja inte vet jag men den var rätt stor så det stämmer säkert. Lill säger att hon sett en gröngöling härute också och den ska tydligen vara mer ovanlig? Tycker ändå det är roligt att se hackspettarna för de verkar försvinna mer och mer annars.
Större hackspett är den enda riktigt vanliga hackspetten, de övriga är det lite sämre med. Den du har fotograferat är definitivt en större hackspett, sen finns det några svartvita arter till men de har inte det där tydliga vita bandet på vingen.
Gröngölingen är också om inte vanlig så i alla fall inte särskilt sällsynt, den är ännu större och lätt att skilja från de svartvita hackspettarna eftersom den är grön. Men den trivs bäst i lövskog, t.ex. fina ekhagar. Snogeholmsområdet är ett bra ställe om man vill se sådana.
I Blentarpstrakten kan man få se spillkråka också som är vår största hackspett, den är större än en skata och kolsvart med röd hjässa.
När jag och Elin och Petra var små fick vi en gång skäll av våra föräldrar för att vi hackat sönder en murken stubbe i trädgården och spritt fliset över gräsmattan runtom. Föräldrarna trodde inte på oss när vi sade att det inte var vi, det var en fågel! Men sedan fick de se fågeln, som var en spillkråka, i aktion på stubben med flisorna flygande åt alla håll...
Lycka till med hackspettskådandet!
Jag tycker ljudet av hackspett är så mysigt och det gör att man stannar upp och njuter en stund av skogen, ffa den dagen bilden togs då det var Sol och helt underbart väder! Får väl se om vi ser andra spännande fåglar. Stork ser jag ju titt som tätt så den känns vanligare än hackspettarna tänka så knasigt det blir när man bor så här! Och ett djur jag önskar att jag aldrig skulle se är vildsvin men dem ser man ju också hela tiden tyvärr.
Jag tycker också naturen här är så härlig, fullt av "vilda" djur överallt. Skönt att höra av en inföding från trakten att man inte vänjer sig. Jag trodde jag var ensam om att gå och stirra upp i alla träd, eller att stanna till och sucka över allt underbart.
Blentarp är underbart, brukar försvinna ut i skogen långa rundor när jag hälsar på föräldrarna nån gång. Saknar särskilt bokskog häruppe, men tyvärr är jag sällan nere precis den där fina tiden på senvåren när de slår ut eftersom det är precis när jag måste sätta igång mina fältförsök här uppe. Men norra Roslagens natur är inte dum den heller!
Mitt jobb hade fågelskådartävling förra året och jag var nog den enda som lyckades kryssa just vit stork. Hann få den på listan vid ett tillfälle då jag bara var i Blentarp över en natt, när pappa fyllde år.
Jag är rätt förtjust i vildsvinen också, biolog som jag är gillar jag ju allt som finns här som ska finnas här naturligt.
Skicka en kommentar