onsdag 29 april 2015

Iskra 4 år

Idag fyller alla Is-barnen fyra år!

Busvalpar!
Vår älskade födelsedagsgris Iskra!

måndag 20 april 2015

Bus i skogen!

Det fantastiska vädret och att vi är relativt friska har utnyttjats till max! Vårt fantastiska busfrö har busat i skogen med oss. Att leva med en snart treåring är helt otroligt.Man upptäcker saker om och om igen. Älskade E!








söndag 19 april 2015

Glädje och sorg

Detta är nog ett av de allra svåraste inläggen jag har skrivit då det berör en högt högt älskad individ och jag vet hur rent ut sagt elak hundvärlden kan vara, men tänker skriva detta ändå med hoppet om att kanske kunna hjälpa någon annan.

Mest älskade prinsessan Eira är svårt sjuk och har varit det några år. Hon har drabbats av en autoimmun sjukdom, SLE (systemisk lupus erythematosus). Detta är en sjukdom som ca 40% dör av inom det första året efter diagnos. Den är så pass sällsynt att det finns ganska liten kunskap kring den och prognosen är oviss. Nu vet jag om mer än 5 whippets som har/har haft diagnosen så den verkar bli vanligare troligen tack vare bättre diagnostik. Bara att tänka tanken att hon snart (?) kanske inte finns hos oss längre är fruktansvärd. En bidragande ångestfaktor är att hon innan sjukdomen dök upp hade hunnit med att få fyra underbara valpar, det är inte min grej att avla på sjuka djur och var verkligen inte meningen, nu verkar som tur är ingen av valparna få SLE då de är ur allra värsta riskåldern.

Jag vill här nämna fantastiska kollegor (veterinärer) som hjälpt mig i olika stadier med Eira: Alexandra Lindström, Trelleborgsveterinärerna för hjälp med diagnostik och all stöttning när jag förtvivlat, Ulrika Dreimanis, Helsingborgs Djursjukhus för helt ovärderlig specialisthjälp med anpassning av mediciner, utprovning av nya och utvärdering av hur Eira mår, Helene Hamlin, UDS (forskare) för alla svar på möjliga och omöjliga frågor. Utan er hade jag och Eira aldrig klarat det här! TACK! Samt alla andra rara människor på djursjukhuset i Helsingborg som hjälpt oss när Eira varit akut dålig.

Hos Eira är diagnosen ställd genom att en hel del andra sjukdomar uteslutits (anaplasma, cancer, infektioner) och genom att hon uppfyller vissa kriterier:


  1. hon är ANA-positiv med ett uppföljande positivt prov mer än 2 månader efter det första
  2. hon har polyartrit dvs ont i mer än en led (frambenen (ffa karpalleder), bakben (ffa höfter), nacke)
  3. hon har troligen muskelinflammationer (svårt dock att urskilja från ledproblemen)
  4. hudpåverkan
  5. avvikande beteende i form av ändrat sätt att pipa/skälla


Alla dessa symtom upphör när hon äter sin medicin (mer om medicin längre ner) förutom ANA-positivt prov.

Hur det började.
Efter ett löp blev Eira inte riktigt pigg igen jag trodde hon var kraftigt skendräktig. Sedan upptäckte jag små små "sår" i öronen, som om någon stuckit henne med synål. Plus att hon hade en liten konstig profil på nosryggen.
De röda områdena på öronlappen (som är förstärkta i PS) är de små såren.
Sår på öronkanten så att en del fallit bort.
Den lilla svullnaden på nosryggen, precis bakom nosknappen.
Hon hade även ett motsvarande sår på ena benet.
 Jag nojjade mycket över de här öronen men Eira mådde ju ganska bra så kanske inbillade jag mig bara? Men så fick Eira en allergisk reaktion på något och jag insåg att jag måste börja ta tag i saken.
Allergisk reaktion - angioödem
När Eira så bara några dagar senare blev blockhalt på flera olika ben och inte kunde resa sig utan hjälp några gånger så blev det bråttom att försöka reda ut vad som var fel. Mängder med prover togs utan att något visade på något fel förrän vi tog ANA-provet och det kom tillbaka positivt. Biopsier togs på örat för att försöka fastställa SLE diagnosen med hjälp av den, men den var tyvärr för ospecifik. Hud är svårt att diagnosticera SLE på hund genom. Men eftersom så mycket annat uteslutits så är diagnosen ändå klar och de ledande experterna på området säger att har inte Eira SLE så finns det ingen hund som har det.

Medicinering
Huvudmedicineringen är kortison (prednisolon) vi har även provat medrol men fick fler biverkningar av den än av prednisolon. Då Eira kräver ganska hög dos prednisolon för att vara helt symtomfri så har andra mediciner också provats. Först Imurel (ett cytostatika som har få biverkningar) som fungerade jättebra och vi kunde komma ner i dos på prednisolon till 10 mg varannan dag. Men så sjönk Eiras lymfocyter oroväckande lågt (risk för benmärgsdeppression som är livshotande) så vi fick börja trappa ut Imurelen och då fick hon pankreatit (bukspottkörtelinflammation) som är en vanlig biverkning på Imurel och då fick vi tvärt sluta med den. Hon klarade sig dock på bara prednisolon länge efter det. Det viktiga med kortisonmedicinering av denna och liknande sjukdomar är att vara väldigt försiktig med nedtrappningar och låta det ta tid. När man är under 1mg/kg så ska varje nedtrappning få ta minst en månad så man hinner se effekterna av dosändringen. För att få så  lite biverkningar som möjligt strävar man efter medicinfria dagar helst så man bara ger varannan/var tredje dag men om det inte går kanske 1-2 medicinfria dagar i veckan.
Ulrika hittade en UVI som prednisolonet dolde och när Eira var frisk från denna så fungerade medicineringen mycket bättre.
Nu har Eira haft pankreatit igen (en mildare form än första) samt ett skov då hon blev ruskigt dålig i hög feber och smärta i kroppen, så nu äter hon en något högre dos och så har vi kompletterat med Sporimun (ciclosporin, cytostatika med få biverkningar) som vi i första hand hoppas på ska förstärka prednisolonets effekt på SLE'n och skydda pankreas från fler inflammationer. Fungerar inte detta heller har vi en annan medicin att prova och därefter blir det högdoskortison den korta tid Eira kan leva med det, allt för ett så kvalitativt liv som möjligt. Hon ska INTE lida. Hennes medicinering och sjukdom medger heller inte att några former av operationer kan göras på henne då hon är så lättblödande och läker långsamt.

Eiras biverkningar av kortisonet: torr tunn skör hud, får lätt blåmärken, tappat all muskulatur, blir lättare varm, tappat 2/3 av sin päls samt om man rakar bort päls växer den inte ut igen och så har hon gått från matvrak till hysteriskt hungrig. Ibland har hon också små små infektioner i huden som man ser som pålagringar på huden och huden  under är irriterad.

Något som vi inte vet om det är en följd av hennes nedtryckta immunförsvar (medicineringen) eller en del av hennes SLE är att hon fått pålagringar på trampdynorna (biopsier tagna och även de trampdynor som ser normala ut är påverkade). Detta kallas hyperkeratos. Hon verkar inte lida av det såvida inte det bildas sprickor. Jag försöker lindra detta med propylenglykolbad, filande och sylvase (salicylsyre vaselin). Just nu är detta det största hotet mot en bra vardag.
Hyperkeratos
hyperkeratos
hyperkeratos

Blåmärke och några av de små små hudinfektionerna (gula fläckarna) hon får av kortisonbehandlingen.
Konsekvenser
Det är otroligt dyrt att ha en kroniskt svårt sjuk hund. Eira har hittills kostat i runda slängar 60 000:- och då tar jag ändå de flesta prover själv och behöver heller inte skriva in henne för vård för den ger jag henne hemma. Det är påfrestande att gå och vänta på när hon ska bli sjuk nästa gång och svårt att lämna bort henne till vem som helst då hon ständigt måste passas och få mediciner. Jag har all förståelse för de som inte orkar med detta och ibland undrar jag hur jag/vi orkar men så ser jag min fantastiska hund som fortfarande viftar på svansen åt Ulrika på djursjukhuset som fortfarande älskar att busa med sina kompisar, som fortfarande börjar tokvifta på svansen i soffan om man inte klappat henne på ett tag - och då orkar man ett tag till.

Om någon vill prata med mig om SLE på hund så går det bra på mail eller FB chatten! Jag hjälper gärna till med det jag kan. Krama era hundar man vet verkligen inte hur länge man får ha dem!

torsdag 2 april 2015

Eira 7 år!


Idag fyller vår älskade prinsessa sju år! Grattis till dig och dina syskon.