söndag 25 mars 2012

Gabriels dop

Igår döptes min lille systerson, hans fullständiga namn är nu Gabriel Richard.
Gabriel med stolt mamma och pappa.
Historien om dopklänningen finns här.
Alla mostrar och fastrar tillsammans med mamma och pappa och huvudpersonen. (jag försökte fixa till bakgrunden det blev inte bra...)
Morfar, mormor, mor, Gabriel och mormorsmor!
Alexandra och Gabriel

Eiras valpar

I helgen var vi i Göteborg och lyckades Ebba och Mona överraska mig med att samla ihop alla fyra valparna ur Eiras kull med Bueno! Sötnosarna blir snart 11 månader och är precis lika underbara, glada och lyckliga som när de flyttade från oss i somras!!!
Iskra, Islög, Messi (Iskall) och Vilkas (Isidor).
4 generationer: Källög, Gunlög, Eira, Iskra, Islög och Vilkas.
3 generationer! De är så otroligt lika framförallt i uttryck och sätt!
Messi kom ner lite senare så vi hann ta några bilder på bara de tre syskonen också, så söööta!

Systrarna bus! Lakritstrollet och Tyrkiska Peppar'n

Tack goa söta Ebba och Mattias som passade mina tigerräkor när vi var på dop!!!

torsdag 22 mars 2012

Ultraljud vecka 32 + 5

Idag var vi på rutin ultraljud 2 för att kontrollera att allt ser bra ut och att bebisen växer som den ska. Barnmorskan dubbelkollade könet och, det är fortfarande en liten tjej :)
Precis som jag misstänkte så har hon vänt runt under helgen för nu ligger huvudet nere till vänster och rumpan uppe till höger. I vanlig ordning hade barnmorskan svårt att få till de bilder hon behövde eftersom en viss envis tjej inte alls ska samarbeta.
Hur som helst uppskattas nuvarande vikt till 1796 gram vilket är 16% under medel så om fyra veckor ska vi tillbaka för förnyad undersökning. Dock såg allt annat väldigt bra ut, bra flöde i navelsträngen och de stora kärlen i hjärnan. Ett finfint hjärta och inga synliga fel på bukorganen.
Så skulle hon ta den här gulliga 3D bilden av ansiktet som många föräldrar idag får, den blev så här. Med en fot och en arm i vägen och en bebis som envist vägrar att byta ställning blev det inte bättre än så. Suck :) En vig liten rackare i alla fall.

söndag 18 mars 2012

Magen 32 veckor

Idag är jag 32+1 vecka. I torsdags var jag på extra barnmorskebesök för att kolla magens tillväxt. Nu mätte hon magens SF mått till 28cm så +3cm på 2 veckor! Nu följer magen åtminstone nedre normalkurvan, men dock följer den en kurva!
Vikt + 7kg
Minis puls 138. Nu kollas läget på Mini vid varje besök och hon låg i torsdags fortfarande i säte precis som när vi var in på förlossningen i Lund. Men under helgen har det varit ett fasligt bökande så nu tror jag mer på tvärläge. Helt plötsligt har jag känt saker röra på sig i vänstra delen av magen och det har det inte gjort innan.
Sammandragningar har jag fortfarande, kraftiga sådana som ilar ut i ryggen, men de är inte regelbundna och inte så många per dygn som när jag fick order att vara hemma. Jag dricker tranbärssaft i mängder för att förebygga mer krångel med urinvägsinfektion vilket magen gillar sådär, men det verkar fungera bra på urinen i alla fall.
När Mathias tog den obligatoriska magbilden kläcker han ur sig "Du ser ju gravid ut på riktigt nu!"
Äntligen kom också kallelsen till vattengympan för gravida eller flodhästbaletten som en kollega föreslog :) Det ska bli riktigt skönt att börja med den. Första gången är den 26 mars, jag längtar!
Att sova börjar bli riktigt bökigt, dels är det svårt att komma till ro i någon ställning och dels så kan jag inte alls vända mig i sömnen längre utan vaknar och får häva mig runt. Magdiscon börjar bli mer regelbunden och just nu tycker Mini det är lajbans att böka runt extra mycket mellan kl 22-01 så ingen sömn för trött mamma då inte.
Under veckan tog jag tag i att tvätta alla inköpta kläder så att de är redo och har även lagt ner alla kläder vi fått i byrån som Mathias satt ihop. Jösses vad små kläderna är!! En body är ju som ett par trosor till mig liksom.
De sängkläder och filtar vi köpt är också tvättade och redo nu.
Mathias fyndade en spjälsäng häromdagen, det är inte klokt att det snart ska sova en person i den!

fredag 16 mars 2012

En dag på jobbet...

Längre ner i detta inlägg kommer en bild och dagens arbete. Bilden är ÄCKLIG så varning utfärdas!!!
Iskra spanar på gångstigen och ekorrarna som bor i träden på andra sidan denna.
Medan jag jobbade idag arbetade någon av hundarna på att lämna mig ett meddelande, undrar vad de vill? :)

Just nu går jag på graviditetspenning och ska inte utsätta kroppen för större belastning. Därför passar jag på att åka med husdjursteknikerna (seminörerna) på deras rundor så många jag hinner med. Jag har ju tillsynsansvar över dem gentemot myndighet och det är nyttigt och roligt att åka med, dessutom hinner man prata om lite ditt och datt i bilen mellan gårdarna. Idag åkte jag med Signe på Österlen och idag var vi bara på besök hos lantbrukare jag känner i onsdags var det precis tvärtom! Jag går bara med och lägger min näsa i blöt och gör mest ingenting :) På en av gårdarna idag seminerade Signe en charolaisko och då passade bonden på att fråga om kon som stod bredvid eftersom jag var med. Den andra kon hade kalvat problemfritt i februari 2011 men inte blivit dräktig på seminering, släppt till tjur i slutet på juni och till slut blivit dräktig. hon var beräknad att kalva i maj 2012 men betedde sig nu väldigt märkligt. Hon var olustig och krystade av och till och en liten slemmig sträng hängde ut därbak. Signe kände på henne (rektalt) och beskrev livmodern som en hård mindre basketboll. Då kunde ju inte någon hålla sig utan ville känna vaginalt så bonden släpade fram grindar och skivor och fixerade den stackars kon så att hon absolut inte skulle kunna röra sig eller sparka (förstår inte varför alla blir så nervösa när jag kommer vaggande???). Snälla Signe hämtade vatten så att kon kunde tvättas inför undersökningen och sen kände jag försiktigt på henne. Det som hängde ut var delar av fosterhinnorna och när jag kände i livmoderhalsen fick jag tag i en liten skalle och lyckades lirka ut ett dött foster. Fostret var cirka 40 cm långt och vägde 3-4 kg. Troligtvis har den dött någon gång under 4:e månaden och sedan inte stötts utan utan legat kvar och torkat upp och ruttnat långsamt. Inte konstigt att denna stackars ko var moloken!
Fostret låg ihoprullat med huvudet mellan frambenen och fram och bakben indragna mot kroppen så det kändes som en stor hård klump. På bilden har jag tagit bort fosterhinnorna. Det finns bara ett tunnt lager hud direkt ovanpå benen och huvudet ser ut som på en fågel. Buken har minimalt med innehåll och inte ens jag (!) var tillräckligt nyfiken för att öppna kalven... Eftersom allt kom ut och livmodern nu är tom, behöver kon inga ytterliggare åtgärder utan nu får naturen ta över och förhoppningsvis brunstar hon om 3-4 veckor och kan då semineras.

söndag 11 mars 2012

Promenad med Elin

Elin och jag for till sandtaget för att gå en runda.
Iskra spanar.
Sen blev Iskra busig och jagades av sin mor, Iskra kom då på den briljanta iden att hoppa över diket...

Bara en liiiiiten missbedömning av avståndet...


Bästa sättet att bli torr på är att springa allt vad man kan!
Tre tokiga knasfior!
Runa hoppade elegant över diket.
Iskra tog i allt hon kunde för att inte bada igen men missade även denna gången och kraschade i dikeskanten.

Tre leriga lyckliga lortgrisar!

Inofficiell utställning VKLC/S i Laholm

Igår var vi och hjälpte till på VKLC/S inofficiella utställning i Laholm och jag passade även på att lufta di tre randiga. Till Laholm kom även Vilkas (Isidor) lille snuttepojken! Han har verkligen växt på sig sedan jag såg honom sist och börjar bli en riktigt stilig yngling!
Han är en riktigt glad filur precis som sin mor och syster så när domaren hälsade på honom kastade han sig upp i famnen på henne och kramades och pussades :)
Stå still på bordet gick också riktigt bra, finkillen. Han slutade som BIM-valp 9-12 månader för dagen! Grattis Ebba!!!
Hans syster yster skötte sig riktigt bra i stående och kunde nästan hålla sig på marken, men hon vill gärna springa ifatt frambenen med bakbenen och ser därmed ut som en krumryggad ostbåge i rörelse, inte så vackert, så för dagen fick hon rättvist nog inget HP. Det lär ju bli bättre i framtiden när entusiasmen svalnat något...
Eira ställde upp i Öppenklass tikar mot tre andra fina flickor och vann denna klass. Hon tyckte själv att det var superskoj och var fullständigt övertaggad. Flög upp på bordet från 5 meters håll så jag trodde vi skulle hamna på sekreterarbordet.
I bäst i rasen tävlade vi sedan mot Khaki, här två fullt koncentrerade mattar med tillhörande hundar!
Khaki drog för dagen det längsta strået! Glad var jag för det, det var jobbigt att springa runt i ringen!
Runa tävlade i veteranklassen och gjorde en storstilad entre genom att bära sig åt som en liten liten valp. Lite kuriosa i sammanhanget är att domaren Annette Edlander dömde Runa på hennes allra allra första utställning som 7½ månaders valp!
Då belönades Runa med HP och BIR-valp!
En ung Runa och en smal matte! Maj 2004.
Runa tävlade sedan mot den vinnande veteranhanen och vann över honom och blev BIR-veteran och fick därmed en biljett in i BIS-finalen för veteraner.
I Best In Show för veteraner blev Runa BIS-veteran!!! Tack för det fina kortet Tomas!

tisdag 6 mars 2012

Magrapport v30-31

Mycket har hänt senaste tiden. Föräldrautbildningen är i full gång sista träffen är på torsdag. Kul att träffa fler mammor även om utbildningen är lite basic för mig :) tror den ger Mathias mycket mer.
I fredags var vi i rehab poolen i Ystad och lärde oss avslappningsövningar, andningsteknik mm det var UNDERBART att sväva runt viktlös i en 34 gradig pool. Jag kunde ligga på mage för första gången på 5 månader och jag kände mig helt normal inte som en stel heffaklump.

Förra måndagen var dock inte så kul, jag hade varit väldigt trött nästan en vecka och blev ännu tröttare och på söndagen blev jag väldigt öm i magen och det gjorde ont att röra sig överhuvudtaget. Vaknade flera nätter av ömheten under den helgen och kunde inte somna om. På måndagen så gjorde det till och med ont när Mini rörde på sig så då ringde jag till förlossningen i Lund och de bad mig komma in omedelbart.
Lite skakig satte jag mig i bilen och körde ner dit från Hörby, mindes ju allt för väl förra gången bilen gick samma sträcka...
Väl i Lund kl 15:45 där Mathias mötte upp hänvisades vi först till specialistmödravårdens akut avdelning men de stängde när vi kom upp så vi blev nerskickade på förlossningen. Väl där så lämnade jag urinprov (på egen begäran man börjar ju få liiite rutin) och sen blev jag kopplad till CTG. CTG mäter både barnets puls och livmoderns muskelsammandragningar. Undersköterskan letade länge och väl efter Minis hjärta tills jag upplyste henne om att hon fick leta längre ner, mycket längre ner då en viss individ har ockuperat bäckenet och inte alls ligger mitt i magen... Sen gick det så bra så.
Jag fick ligga uppkopplad i ungefär 75 minuter och det var väldigt intressant att se att det som jag trott var en väldigt bökig bebis till viss del var sammandragningar, och också att pulsen steg i samklang med sammandragningarna, någon gillar inte alls att bli ihop pressad. Hur som helst så kom sammandragningarna relativt regelbundet med 15-20 minuters intervall. Och Mini var aktiv under cirka 70 av de 75 minuterna...
Efter att CTG plockats av fick vi vänta länge på läkaren då de hade ett akut kejsarsnitt samt några andra krångliga förlossningar, så jag skickade hem Mathias med hundarna till hans föräldrar. Först kl 21:30 kom läkaren till mig och förklarade att jag hade mycket vita blodkroppar i urinen och att man inte alls behöver ha några vanliga symtom på urinvägsinfektion när man är gravid. Urinvägsinfektion i kombination med en väldigt aktiv bebis kan ge en överaktiv livmoder. Efter att ha undersökt både livmoder, bebis och livmodertappen med ultraljud kunde han konstatera att allt såg bra ut. Tappen var opåverkad och 45mm lång, så ordinationen blev Furodantin mot UVI'n och vila, mer vila och åter vila mot sammandragningarna. Samt stränga order om inga tunga lyft under resten av graviditeten och att ta det väldigt försiktigt på jobbet. Resten av veckan spenderade jag hemma mestadels i sängen vilket var oerhört tråkigt och frustrerande men efter några dagar hade i alla fall medicinen haft verkan så att sammandragningarna upphörde att komma när jag vilade. I söndags kunde jag gå en promenad med hundarna utan att reta upp magen allt för mycket! Världens bästa arbetskamrater har befriat mig från det mesta så i skrivande stund har jag bara 2 gårdsbesök kvar innan stundande förlossning (förutom att jag ska åka med seminörer men då jobbar ju inte jag utan är mest åskådare).

I fredags var jag åter hos barnmorskan denna gång var det den förhatliga glukosbelastningen. Jag blev godkänd med sockervärden på 6,6 och 7,2. Mitt järnvärde var också bra. Däremot var inte magmåttet så bra SF var nu bara 25cm och borde legat på 28-32. Så det blir tidigarelagt återbesök för förnyad mätning av magen. Barnmorskan tyckte det var mer oroande än jag eftersom både min mamma och syster gått igenom exakt samma scenario så är jag inte bekymrad överhuvudtaget. Hon kan få oroa sig i mitt ställe :)