Magrapport v30-31

Mycket har hänt senaste tiden. Föräldrautbildningen är i full gång sista träffen är på torsdag. Kul att träffa fler mammor även om utbildningen är lite basic för mig :) tror den ger Mathias mycket mer.

I fredags var vi i rehab poolen i Ystad och lärde oss avslappningsövningar, andningsteknik mm det var UNDERBART att sväva runt viktlös i en 34 gradig pool. Jag kunde ligga på mage för första gången på 5 månader och jag kände mig helt normal inte som en stel heffaklump.

Förra måndagen var dock inte så kul, jag hade varit väldigt trött nästan en vecka och blev ännu tröttare och på söndagen blev jag väldigt öm i magen och det gjorde ont att röra sig överhuvudtaget. Vaknade flera nätter av ömheten under den helgen och kunde inte somna om. På måndagen så gjorde det till och med ont när Mini rörde på sig så då ringde jag till förlossningen i Lund och de bad mig komma in omedelbart.

Lite skakig satte jag mig i bilen och körde ner dit från Hörby, mindes ju allt för väl förra gången bilen gick samma sträcka...

Väl i Lund kl 15:45 där Mathias mötte upp hänvisades vi först till specialistmödravårdens akut avdelning men de stängde när vi kom upp så vi blev nerskickade på förlossningen. Väl där så lämnade jag urinprov (på egen begäran man börjar ju få liiite rutin) och sen blev jag kopplad till CTG. CTG mäter både barnets puls och livmoderns muskelsammandragningar. Undersköterskan letade länge och väl efter Minis hjärta tills jag upplyste henne om att hon fick leta längre ner, mycket längre ner då en viss individ har ockuperat bäckenet och inte alls ligger mitt i magen... Sen gick det så bra så.

Jag fick ligga uppkopplad i ungefär 75 minuter och det var väldigt intressant att se att det som jag trott var en väldigt bökig bebis till viss del var sammandragningar, och också att pulsen steg i samklang med sammandragningarna, någon gillar inte alls att bli ihop pressad. Hur som helst så kom sammandragningarna relativt regelbundet med 15-20 minuters intervall. Och Mini var aktiv under cirka 70 av de 75 minuterna...

Efter att CTG plockats av fick vi vänta länge på läkaren då de hade ett akut kejsarsnitt samt några andra krångliga förlossningar, så jag skickade hem Mathias med hundarna till hans föräldrar. Först kl 21:30 kom läkaren till mig och förklarade att jag hade mycket vita blodkroppar i urinen och att man inte alls behöver ha några vanliga symtom på urinvägsinfektion när man är gravid. Urinvägsinfektion i kombination med en väldigt aktiv bebis kan ge en överaktiv livmoder. Efter att ha undersökt både livmoder, bebis och livmodertappen med ultraljud kunde han konstatera att allt såg bra ut. Tappen var opåverkad och 45mm lång, så ordinationen blev Furodantin mot UVI'n och vila, mer vila och åter vila mot sammandragningarna. Samt stränga order om inga tunga lyft under resten av graviditeten och att ta det väldigt försiktigt på jobbet. Resten av veckan spenderade jag hemma mestadels i sängen vilket var oerhört tråkigt och frustrerande men efter några dagar hade i alla fall medicinen haft verkan så att sammandragningarna upphörde att komma när jag vilade. I söndags kunde jag gå en promenad med hundarna utan att reta upp magen allt för mycket! Världens bästa arbetskamrater har befriat mig från det mesta så i skrivande stund har jag bara 2 gårdsbesök kvar innan stundande förlossning (förutom att jag ska åka med seminörer men då jobbar ju inte jag utan är mest åskådare).

I fredags var jag åter hos barnmorskan denna gång var det den förhatliga glukosbelastningen. Jag blev godkänd med sockervärden på 6,6 och 7,2. Mitt järnvärde var också bra. Däremot var inte magmåttet så bra SF var nu bara 25cm och borde legat på 28-32. Så det blir tidigarelagt återbesök för förnyad mätning av magen. Barnmorskan tyckte det var mer oroande än jag eftersom både min mamma och syster gått igenom exakt samma scenario så är jag inte bekymrad överhuvudtaget. Hon kan få oroa sig i mitt ställe :)