Jaha så har man då fått svara på konstiga frågor i en enkät...
Scenariot är en svårt sjuk människa som är vid sinna sinnens fulla bruk och som det inte längre finns något hopp om bot eller god lindring för samt inga yttre påtryckningar som vill att en läkare skriver ut ett medel som den sjuke själv tar vilket avslutar personens liv.
I enkäten fick jag svara på vad jag tror skulle bli förtroendet för sjukvården/läkare om detta blir tillåtet, och vilka frågeställningar runt detta som är väsentliga. Hela svenska veterinärkåren har fått denna enkät då vi är de som är närmast läkarna i utbildning och redan har denna "rätt" gentemot våra patienter.
Vad tycker ni?
10 kommentarer:
Jag är fullständigt för frivillig dödshjälp och detta borde vara alla människors självklara rätt enligt min personliga övertygelse.
Jag kan inte förstå varför det skulle sänka förtroendet för sjukvården/läkare, snarare är det tvärtom för mig. Jag är en myndig person och har rätten att avstå behandling som leder till min död, men om jag inte är kapabel att avsluta mitt liv själv vid oåterkallelig sjukdom som leder till hemskt lidande, varför skall jag då inte kunna få hjälp att avsluta mitt liv.
Man kan ju inte tvinga läkare att utföra detta men tror och hoppas att det skulle finnas tillräckligt med läkare som skulle ställa upp på frivillig dödshjälp.
Jag håller till stor del med, men jag har ju lite förtroendebrist gentemot vissa auktoritärer och sedan tänker jag på anhöriga. Hur tex en 13 årig kille skulle reagera om hans svårt sjuka pappa väljer att avsluta sitt liv tidigare för att minska sitt lidande hur mår denna kille sen? Jag har ju sett så många reaktioner på beslutet att ta någons liv (djur) och det är inte lätt inte... att leva vidare sen.
Men jag håller med, det är mitt liv och min bestämmande rätt. Just jag och andra med recepträttighet har ju redan löst probelmet om det skulle komma till det...
Sen kommer nästa dilemma i min värld där jag inte riktigt litar på sjukvården längre. Ta min kompis Elin som exempel (länk till hennes blogg finns i listan). Elin lider av psoriasis artrit vilket ytttrar sig som svår reumatism med angrepp på framförallt armarnas leder, fingrar och benens leder inkl tårna. Den medicin hon egentligen skulle behöva för att bromsa sitt sjukdomsförlopp och kanske kunna få ett bättre liv där sjukdomen hejdas upp så att den inte deformerar hennes leder nekas hon för att den är för dyr!!!
Om man kan ge en patient en dödsdom istället för att ge den en diagnos som är behandlingsbar med extremt dyrbara mediciner så sparar ju samhället enorma summor pengar... cynisk? Nej inte alls...
Så mycket som jag har kunnat läsa mig till så har dylika situationer inte uppstått i Holland där dödshjälp är laglig och det skall alltid komma på uppmaning av den esnkilda personen och får ALDRIG erbjudas av sjukvården som ersättning för behandling.
Det skall endast komma ifråga när en person har en oåterkallelig sjukdom som i överskådlig framtid ändå leder till döden.
Den enskilda personens lidande måste gå före anhörigas emotionella lidande.
Sen kommer min nästa fråga var går gränsen för mentalt frisk? Min farmor bröt lårbenshalsen 96 år gammal och kunde därefter bara ligga och tyna bort i sin säng det tog några veckor, dock hade hon senildemens vid tillfället för frakturen så hon hade ju aldrig blivit beviljad assisterat självmord, vilket jag egentligen tycker hon borde fått eftersom det hade förkortat ett oundvikligt lidande.
Därför behövs livstestamenten!!
Intressant debatt.
Jag funderar. När är man riktigt säker på att det verkligen är den individens önskan? Det finns svaga människor som har full rättskapacitet men som ändå medvetet eller omedvetet styrs av andra människor - läs sekter, religiösa och politiska övertygelser etc. Vissa religioner som inte vill tillåta blodtransfusion till sina barn för att de blir orena... osv osv Svårt.
Men dessa sekter kommer väl i så fall styra individer till att inte genomföra assisterat självmord??
Efter att ha jobbat i äldrevården så vet jag iallafall att jag skulle själv vilja bestämma när min tid är kommen och inte behöva ligga och tyna bort. Vet även att vi i Sverige kan ge en konstig slags "döds hjälp" genom att personen inte får/vill dricka och på detta sätt hjälps till ro men jag hade vilja ha en snabbare väg ut än att törsta ihjäl. Egen åsikt i intressant ämne!
Intressanta frågor men jag vet inte riktigt var jag står i detta. Har arbetat i ett flertal år som sjuksköterska inom palliativ vård i hemmet och vet att med rätt kunskap så behöver ingen lida in i döden. Och vem ska ge den dödande injektionen och hur mår man som personal efter ett antal år i en sådan vård? Men det är absolut värt att diskutera, ett svårt etiskt dilemma enligt min åsikt. Det enda jag vet är att jag vill inte arbeta så.
Skicka en kommentar