1899 vigdes ett ungt par i det lilla Rydsgård som då var ganska ett ganska nytt och livligt stationssamhälle. Det var bryggaren Nils Jönsson och maltfabrikörens dotter Emmy Björk (f 1878) som blev ett par. Hon bar en vit slöja och säkert en myrtenkrona på sitt huvud vilket var mycket vanligt på den tiden.
1901 föddes deras första flicka, Helga Erika, och inför hennes dop lät Emmy sy om sin brudslöja till dopklänning. Så bars då Helga till dopet i den skira klänningen och mössan med skära sidenrosor och långa band kring den lilla midjan. Till klänningen hörde också den vita brodyrunderklänning som idag bär hennes namn tillsammans med alla efterföljare som fått bära hennes dräkt.
Tyvärr blev lyckan kort, lilla Helga dog året efter endast 10 månader gammal. 1903 året efter, föddes så deras andra flicka. Hon fick också namnet Helga med tilltalsnamnet Valborg. Nu kunde allt varit bra igen men det blev det inte. Emmy som sörjde sin första flicka och gått igenom ännu en förlossning blev sjuk och orkade inte med alla de plikter som vilar på en husmors axlar. Det blev för mycket för henne och hon behövde hjälp. Det var då som vår mor, Hilma Nilsson, som just blivit konfirmerad kom dit. Vi som vet hur duktig, god och hjälpsam hon alltid har varit förstår vilken skatt hon blev för Emmy. Men Emmy dog tyvärr redan 1906, endast 28 år gammal.
Lilla Helga som då var 3 år hade ändå tur som hade Hilma som tog hand om henne. Det var ett stort ansvar att som 17-åring ta hand om hem och hushåll och dessutom ett litet barn, men Hilma klarade av det och blev senare fru Jönsson. Helga fick en lillasyster, Signe Erika, 1909. Nu var det åter en lycklig familj.
1900-talets början var svår och orolig. Unionen mellan Sverige och Norge upplöstes och Europa var en oroshärd. År 1914, när folk från hela Europa samlats till Baltiska utställningen i Malmö bröt första världskriget ut. Männen kallades in till försvaret, maten började ta slut och allt blev dyrare. Även familjen Jönsson drabbades. 1917 dog Nils Jönsson och Hilma stod ensam med ett skuldtyngt bryggeri och två små flickor. Då kom Karl Persson, vår far, dit för att hjälpa henne. Han skulle vara utkörare men ingen hade längre råd att köpa dricka. Det var tungt men delad börda är alltid lättare att bära och 1919 gifte Karl och Hilma sig. De lämnade Rydsgård för att istället bli föreståndare för Kommungården eller Fattighuset i Örsjö och 1920 kom jag Karla till världen. Jag var nu den fjärde flickan som fått bära Helgas dopdräkt.
I början av 1920-talet kom Helgas morbröder Nils och Herman Björk från Amerika till Rydsgård. De hade ett eget sjukhus i Boston, Massachusetts och nu gjorde de vad de kunde för att övertala sin systerdotter att följa med och utbilda sig till sjuksköterska. Hon beslöt sig för att följa med till stor sorg för Signe, mamma och alla omkring henne. Det var ett stort steg eftersom det sällan var någon som på den tiden kom tillbaka hem igen. Helga längtade till Sverige men tyvärr fick hon lunginflammation och dog i Amerika i början av 30-talet.
Drömmen som de flesta bär inom sig att få bli sin egen förverkligades till slut även för Hilma och Karl. Efter allt slit med att ta hand om de sjuka, fattiga och ensamma människor som kom till det omoderna ålderdomshemmen, fattigstugorna, köpte de sig år 1924 ett eget litet ställe Katslösa 15.
Åren gick och den 6 april 1929 efter en kall och snörik vinter föddes vår bror Per Åke. Nu var flickornas rad bruten och de skära sidenbanden skulle nu vara blå och visst var han fin när han den soliga sommardagen den 12 maj döptes därhemma av kyrkoherde Nordström.
Många år har gått sedan dess. Våra barn och barnbarn har också burit den gamla dopdräkten. Visst tycker vi alla att det är små prinsessor och prinsar som ligger i sin skira klänning och sover sin första oskyldiga sömn efter dopet.
Jag har här velat berätta om de första barnen som fått bära den gamla dopklänningen och hur den kom till men även något om de svårigheter som våra förfäder fått gå igenom. Men när allt verkar som mörkast kommer ett litet barn till världen och skänker föräldrarna nytt hopp och kraft att leva vidare.
Vi känner ett djupt och hjärtligt tack till Emmy för gåvan hon gav oss och som blivit ett familjeband för oss och önskar alla som burit och kommer att få bära den gamla dopklänningen i framtiden lycka till!
/Karla Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar