Operation Rädda Vinthundarna - the story

Här kommer nu den långa historien kring omhändertagandet av vinthundarna.

Det började med att det inkom en anonym anmälan till länsstyrelsen som åkte till aktuell plats och gjorde en inspektion. Så här står det i deras offentliga protokoll (kort utdrag):

Med stöd av 34§ djurskyddslagen beslutar Länsstyrelsen att samtliga 26 hundar ska säljas eller överlåtas genom polismyndighetens försorg. Om det inte skulle gå att sälja eller överlåta någon av hundarna ska länsstyrelsen ta beslut om avlivning.

Skäl för omhändertagandet var, bland annat, bristande omvårdnad av sjuka hästar samt grava brister i hundarnas närmiljö med smuts och skaderisk. ... De två hästarna avlivades efter veterinärundersökningen.

Jag blev inblandad via vinthundsklubben som bad mig kolla upp vad som hände och vad som var sant/falskt. Alexandra kontaktades samtidigt av det djursjukhus som varit inblandade pga hennes vinthundserfarenhet och vi blandade sedan in Tomas då han har god erfarenhet av både sloughi och saluki. Vi bildade sedan en Troika som jobbat dag och natt för att dessa hundar skulle få ett nytt och bra liv.

I tisdags för 1½ vecka sedan besökte vi alla hundarna på plats där de förvarades för att göra oss en uppfattning om vad det hela handlade om. Där fanns då 15 salukivalpar i 2 kullar en kull på cirka 8 veckor och en på nästan 3 månader, samt 10 vuxna individer (saluki, azawakh och sloughi). Då våra hjärtan blödde för dessa oskyldiga hundar började vi kontakta myndigheterna samt djurskyddet som var inblandade för att få klarhet i vad som skulle hända och erbjuda vår hjälp. Det var många och långa samtal fram och tillbaka, till slut förhandlade vi fram att vi fick 1 vecka på oss (tom fredagen den 1 oktober) att ta fram en lista med intressenter/köpare på hundarna därefter skulle en omvärdering av läget göras av polismyndigheten/länsstyrelsen.


Detta var startskottet på vår internet-aktion där vi spred ut att vi ville ha hjälp med detta (se blogginlägg här). Under kommande 24 timmarna blev vi formligen nerringda/nermailade av folk som ville hjälpa till/köpa hund eller på annat sätt stödja oss! Det var så att håret på armarna reste sig - ståpäls!

Medan dessa mail forsade in arbetade vi dessutom på att kontakta inblandade rasklubbar, samt uppfödare till de hundar som var inköpta och nu blivit omhändertagna. Detta innebar dessutom samtal med USA och Tyskland dessutom fick vi samtal från större delen av norra europa från diverse människor som ville hjälpa till. Jag var bortrest under helgen och under den tiden arbetade Tomas och Alexandra oförtrutet vidare med att svara på mail och ringa samtal. Jag återkom till hemmet på söndagkväll vid 23 tiden och då väntade över 50 mail i min inkorg!

Natten till måndag sov jag inte många timmar utan funderade fram och tillbaka på hundarna så på måndagmorgon steg jag upp tidigt och drog iväg ett mail till polisen om att kunde möjligen inte jag få köpa ut valparna och därmed få personligt ansvar för att placera ut valparna i och med att vi nu arbetat flera dygn med att få tag i köpare. 10 minuter efter att jag släppt mailet ringde telefonen och det var polisen som tyckte att det var en lysande ide att jag köpte ut valparna.

kl 9:30 när hela troikan var samlad inför arbetet med att sammanställa en lista på intressenter så släppte jag bomben - Ska vi köpa ut valparna? klarar vi det? Mina två medarbetare tappade hakan men efter att ha tänkt på saken några minuter så var saken biff! Polisen kontaktades igen och 13:00 var jag således ägare till 15 salukivalpar, 13:45 var vi på plats och hämtade ut alla valparna! Eller rättare sagt Tomas + fru och Alexandra hämtade ut valparna efter att jag presenterat mig som deras nye ägare och sedan for jag iväg och jobbade. Alexandra fick mina husnycklar och jag ringde Jenny som fick åka ut och möta upp karavanen med valpar hemma hos mig. När jag kom hem möttes jag av löpande band procedurer med chipmärkning, vaccination och fotografering av varje valp. Ett hus i totalt kaos och ett kök fullt med valpar. =)

För att alla skulle få en någorlunda börda delade vi den stora valpkullen på 4 till Tomas och 4 till Alexandra och den lilla kullen på sju stannade hos mig. Alexandra och Tomas har därefter dagligen kört ut itll mig med sina valpar för att intressenter skulle kunna se alla valparna.

Mina sju små dvärgar =)))

Efter denna stund har vi sovit max 4 timmar per natt jobbat oförtrutet med att kontakta folk, ha folk här som köper valpar, arbeta på våra riktiga jobb, ta hand om valpar, ta hand om egna hundar. Det har ringts hundratals samtal, alla intressenter har fått lämna referenser som har kontrollerats. Vi har pratat med SKK för att arrangera registreringen av valparna. Valparna kommer att bli registrerade och jag kommer därmed hux flux att ha "fött upp" 2 salukikullar - vilken grej!!!! Valparna har en egen blogg där deras nya ägare är samlade så att de kan hålla kontakten.

Salukiringen beslutade att ställa upp med medel för chip, vaccin och registrering - fantastiskt! Eukanuba sponsrade med foder till valpköparna! Malmö djursjukhus med pro-plan valpfoder så att vi hade något foder att ge dem överhuvudtaget. Inga ord kan uttrycka den tacksamhet vi känner för all hjälp vi fått med detta!!!

Idag har vi ordnat hem/intressenter åt 8 av de 10 vuxna hundarna, de två som blir över kommer förhoppningsvis att få åka till ett specialiserat sloughi-rescue center, jag har 5 små röda pojkar sovandes i köket varav 3 stycken flyttar imorgon och resterande pojkar flyttar tidigast på söndag! En helt otrolig färd och erfarenhet närmar sig sitt slut.

Flertalet av valparnas nya ägare och för den delen de vuxna hundarnas nya ägare har hört av sig och alla är såå nöjda med sina nya kamrater och allt går så bra! Härligt fortsätt höra av er vi saknar våra små skyddslingar lite lite grann =)