En söt liten limousintjurkalv. Många har en sådan hör fin fångstbur så man kan hantera dem utan att bli skadad. Vid besiktningen tittar jag på bettet, kollar vad de har för hornanlag, klämmer på naveln och undersöker testiklarna noggrannt.
Buren har då en sådan här fiffig sidodörr som går att öppna och jag kan ändå stå skyddad. Jag rycker hår för att skicka in hårsäckar till DNA testning så att tjurkalven har den stamtavla som är angiven samt tar blodprov i svansen för att kontrollera at de inte bär på ett smittsamt diarrévirus. Därefter släpper vi ut honom så jag kan se på rörelser, benställning och klövform. (Efter detta tar så pappersexcersien vid,4 olika papper ska fyllas i per kalv...). Det kostar ungefär 20 000 att pröva en tjurkalv.
Det är fantastisk kul att träffa dessa bönder som verkligen är grädden på moset, de har så väldigt fina djur och brinner för det de gör. Den här gången har jag skickat ut ett brev till dem där jag ber dem fylla i alla papper i förväg som de kan fylla i för att spara tid då jag bokat dagarna väldigt tajt. Alla har hittills stått beredda på klockslaget med papperna i ordning, man blir ju alldeles tårögd och rörd! Detta är ju i princip den enda gången per år jag träffar dem då jag annars mest kör till mjölkbsättningar, så det blir lite omväxling.
Instoppat mellan dessa besiktningar har jag mina standardbesök, under ett av dem träffade jag kossan med svullen käke. Jag har ingen susning om vad det är för något, så vi avvaktar så får jag titta på henne igen.
Normal ko som jämförelse.
Ko med svullen käke. Insidan känns helt normal och hon äter och idisslar som vanligt och verkar inte ha ont. Svullnaden är stenhård och inte förskjutbar. Den är inte palpationsöm. Knepigt!
2 kommentarer:
Jag gillar dina reportage från jobbet! :)
Ojoj, hon ser ju ut som om hon har tandvärk. Märkligt.
Skicka en kommentar