När Alex, Ewe och Radar kom så hade jag och Jenny precis gjort ett försök att ta bilder på far och son. Så Mascot fick hälsa lite på de stora vovvarna och Leo lekte med Radar.
Radar undrar vad det där är för en lattjo liten pryl?
Kom igen Leo så drar vi!
Puss på dig Runa!
Sen gick Alex och jag enpromenad med våra 5 hundar, när vi nästan kommit till hagarna så börjar det spöregna och vi söker skydd under en skabbig gammal gran.
Utmärkt ide tyckte Ewe som kröp in under grenarna så nära stammen hon kunde komma, där var det torrt och varmt!
Lika barn leka bäst!
När vi kommit hem gav vi oss i kast med projekt, ta bort liten knöl från Saga. (OBS klicka inte upp bilderna om ni är äckelmagade).
Den här knölen trodde jag först var en fästing och på cirka 2 veckor har den vuxit och blivit så här stor. Alldeles kolsvart och blank, så både jag och Alex tror ju att den är av malign sort. Det som ser ut som vaselin på huden är xylocain salva, för att det ska kännas mindre när bedövningen läggs. Saga är ju en otroligt snäll hund som litar helt på sin matte så lokalbedövning är allt som behövs för att kunna ta bort en liten knöl. Denna gång fick hon dessutom lite Torbugesic (morfinliknande).
Alex syr ihop. Observera att Saga faktiskt inte är sövd eller sederad, som sagt en otroligt snäll hund!
Köksbordet har varit operationsbord förr...
7 små fina stygn senare! En hel del små trick och tips lärde jag mig också, jag är ju inte den mest kirurgi intresserade (eller får testa det så ofta precis).
Så nu är det bara att hålla tummarna för snabb läkning och att det inte dyker upp fler otäckingar!
4 kommentarer:
Saga är ju helt fantastisk!
Kommer du att testa knölen för att få reda på vad det är?
Nä jag hade inget formalin hemma att lägga den i det ska ju fixeras å så. Men kommer nåt liknande tillbaks så får jag göra det. Annars hade jag gärna skickat in den.
Vilken ful liten knöl att låtsas vara fästing... Skönt att få bort den och vilken duktig superhund! Håller tummarna att nybildningar som denna håller sig borta. Ha en bra helg!
Kram från mig
/maria
Så duktig hon är! Himla spännande att göra sånt där på köksbordet... Higgins hade fått in en pinne eller liknande mallan huden och lårmuskeln vid vild lek i trädgården, så Mikael hade också hämtat lilla suturkitet och sytt några stygn... Jösses! :) Kram
Skicka en kommentar