Ellinor

Ellinor har nu kommit in i gnäll och busåldern. Troligen mest pga den enorma omställningen att vi blivit fler och av tristess. Vi har ju nu haft henne hemma från dagis  9 veckor, hon längtar efter kompisarna! Lite lekträffar har vi lyckats få till.

Bus med Matilda.

Bus med Tore.

Bus med Tore.

En tom droppåse som mamma fyllt med kranvatten är en jätterolig leksak!

Bus kommer i alla möjliga former nu när mamma o pappa är så tråkiga. Man kan rita på väggen, sängen, bordet eller varför inte sig själv i ansiktet? Man kan också få saxförbud efter att ha klippt sönder axelremmen till både kikaren och kikarfodralet. 

 Men ibland är hon också söt som socker som här där hon spelar piano för papparäven i sängen.

För 2 veckor sedan fick vi åka in akut då E fick väldigt ont i magen, jag var rätt säker på att det "bara" var förstoppning men var inte helt säker. Hon är ju väldigt tålig så klagar sällan om det inte är allvar. På sjukhuset fick hon lavemang (vilket hon kallar lektion av okänd anledning), doktorn gjorde en tupp av en undersökningshandske och lovade henne en till om hon lyckades bajsa. E studerade noga sköterskan som gav lavemanget och tyckte det var ganska häftigt att vätskan med bubblor i kunde prata med bajset så det skulle komma ut (min förklaring). När hon väl lyckats få ut enorma mängder bajs kom läkaren in igen och då spänner E ögonen i honom:
-Var är min andra tupp???? så han fick snällt gå ut igen och fixa en till. Fantastiska kloka modiga lilla unge! När vi väl kom hem åt vi en sen lunch och E var ganska pigg. Men så på kvällen ville hon inte äta mer och klagade på ont i magen. Plötsligt blev hon väldigt illamående och kräktes. Då blev jag väldigt orolig att det var något annat fel så jag försökte få tag i 1177 för att rådfråga. Det tog över 2 timmar att få tag i dem. Som tur var mådde E ganska bra och dagen efter kunde vi få i henne ganska mycket vätska och flytande föda. Därefter har hon återgått till det normala. Puh.