In Memoriam: Saga

Älskade Sagisen, hon flyttade in i mitt liv i mars 1998 knappt 7 månader efter att jag flyttat hemifrån och sedan dess har jag inte varit ensam. Där hon fanns var mitt hem och där jag fanns var hon trygg. Hon har följt mig genom en veterinärutbildning, 4 jobb, 11 flyttar, 4 pojkvänner, en sambo-separation, husbrand, 3 valpar, 2 omplaceringshundar, en valpkull i familjen, bröllop, graviditet, bebis, glädje och sorg, varit med på alla arbetsplatser, utbildning, åkt båt, kanot, tävlingsroddbåt, flugit, bussar, tåg ja allt som tänkas kan utan att lyfta ett ögonbryn. 

Hon var en självklar del i livet och så försynt och rar att hon knappt märktes (förutom att hon skällde när någon kom). Tyvärr fick hon med åren svårt att umgås med främmande hundar framför allt om de var framfusiga då hon blivit biten 5 ggr och därmed blivit rädd för andra hundar. Hon var väldigt känslig för hur man mådde och om man var sjuk eller ledsen kom hon alltid och la sig tätt intill. 

Hon hade några passioner i livet. Den främsta var mat, det var omöjligt att missa en mattid med henne i huset, och maten skulle serveras exakt på klockslaget! Hon var helt tokig i nötter och kunde tom knäcka och skala hasselnötter själv, så man kunde aldrig lämna en skål med sådana framme. Jag anklagade min förra sambo för att slänga skalen på golvet men så var ju inte fallet. Jakt var en annan stor passion fram till hon fyllde 14 jagade hon gärna vilt om hon fick chansen (att det varken gick fort eller på rätt håll var ju inte så viktigt). Att jaga trasan var ett helt ok substitut, att hon var den långsammaste whippet jag sett spelade ju inte henne någon roll. Av någon anledning tyckte hon att det var nästan lika kul att springa bredvid cykeln som att jaga vilket också hördes. Jag undrar hur många som trodde att hon höll på att dö när hon sprang där skrikandes av lycka bredvid cykeln.

När Mathias kom in i vårt liv accepterade hon honom omedelbart och började snart sova under hans täcke i sängen, Runa knuffades ju under mitt. Hon litade helt och fullt på att om jag utsatte henne för något som gjorde ont var det nödvändigt och därför var hon alltid så enkel att ha att göra med vid skador, hon var den perfekta hunden att visa bandageläggning och annat på. Saga älskade att ligga nära eller i knät, hon lärde snabbt alla att stoppa om henne med en filt även besökare som inte var whippetvana.

Vädret var något Saga hade många åsikter om, blåst och regn var hatobjekt nummer ett, och att gå ut utan täcke om det var under 15 grader varmt var helt uteslutet. Snöblask, lera och vattenpölar vägrade hon att befatta sig med så det var endast vid extremfall man någonsin behövde torka hennes tassar. Hon älskade däremot att sola och alla källor till värme (bastu, brasa, filtar och täcken). Det var med stor tveksamhet man vid enstaka tillfällen kunde locka henne till att bada och hon visade sin motvilja genom att försöka ha så få tassar i vattnet som möjligt.

Hon fattas oss och jag kommer aldrig att få en likadan vän igen...

cirka 10 veckor och sötast i världen

På min 21 årsdag träffade jag henne och hennes syskon för första gången.

Två whippar tar lika mycket plats som en och jag lärde mig att de är stapelbara...

Hon älskade att springa och busa på Mellbystrand.

Ge mig din hamburgare!!!

Underbara fina!

Älskade att mysa i knät!

Älskade att åka bil! Men innan hon somnade i framstolen blängde hon surt på en tills man satte på stolsvärmen på högsta läget :) Varmt och skönt skulle det vara!

Jaga trasa är superskoj! Så skoj att hon lyckades bryta svansen i en LC start utan att märka det.

En favoritlek var att jaga foderkulor man rullade på golvet.

Att ligga nära är viktigast, var man låg nära helt oviktigt.

Mysa med husse var det bästa med utställningar.

Springa lös var toppen såklart man var ju whippet!

Viltspår var ganska spännande.

Älskade att träna för då fick man godis att hon sen inte var den skarpaste kniven i lådan utan det tog lång tid att lära henne saker gjorde ju inte henne så mycket. Det här tricket tog nästan 4 år att träna in.

Gå slalom mellan benen gick lite fortare att träna in.

Kolla in nosen som redan här signalerar -Visst var jag duktig får jag mitt godis nu?

Hon hade en helt egen sovstil och den går inte ihop med vad jag kan om anatomi...

Tjoho!

På kontoret det gäller att hålla koll på vad matte gör.

Fotografering till julkort, hon var bara så söt så jag måste berätta det för henne  < 3

Hon var ju Runas stora trygghet i livet som tant och flockledare, även om Saga hela Runas liv undrar när vi skulle skicka tillbaka den där busiga stökiga tokiga hunden?

Eira tog stöd i henne under öppningsskedet under sin valpning.

Iskra såg henne som en upphöjd gudinna som man skulle ta på allvar.

Myser i knät på en av sina absoluta favoritmänniskor - min mormor.

Utställningar var inte hennes grej så hon är mycket sparsamt utställd,  här är vi på Skokloster tror det var -99 och på bilden är det Saga och hennes två systrar.

Saga blev kompis med Mias russlar och hon älskade att springa med dem då var hon ju snabbast! Som hon saknade dem när studierna var slut och vi flyttade på olika håll. Hela sitt liv blev hon jätteglad när vi träffade på russlar och hon hoppades varje gång det skulle vara någon av hennes kompisar Raisin, Sune eller Fanny. Alla fyra är nu änglahundar. 

Hon hälsade alltid på en genom att vifta på svansen några gånger och sedan försiktigt hoppa upp mot en men utan att lägga någon tyngd på en.

Min älskade kramis!

Den sista bilden med Saga (13 år och 9 månader) i knät, jag har nyss blivit gravid med Ellinor och Iskra är liten valp.

Sista julen.

Jag och alla mina fina älskade flickor på samma bild, jag hade precis blivit frisk men var fortfarande helt slut så vi hoppades på att hinna ta fler bilder på oss alla, men så blev det inte.