Lite om mycket

Jag har ju inte bloggat så värst aktivt på senaste tiden så det finns en hel del att komma ikapp.

Först MR-svaren: Sagas MR var helt utan anmärkning vilket var otroligt skönt, men inte löste gåtan. Det är jättejobbigt att ha en i grunden pigg och glad, om än lite till åren kommen hund som ibland mår dåligt. Eftersom jag är den jag är så tar det mycket ork från mig och det bidrar också till att jag inte orkar vara så "social" varken på riktigt eller på bloggen. Blää varför kan man inte bara ge hundarna stopp och väx och sen få ha dem lite längre hos sig än 10-15 år. Men en stor eloge till "vår" veterinär som verkligen engagerar sig i oss.

Mitt eget MR-svar: alla skelettdelar utan anmärkning. Båda käkledsdiskerna ligger fel vilket gör att käken knäpper varje gång jag öppnar och stänger munnen. Högra disken är dessutom skadad så istället för att se ut som en hantel, smal på mitten och tjock på kanterna är den formad som en rugbyboll vilket gör att käken knäpper som ett pistolskott när jag tvingar käken över bollen plus att käken hoppar 5-10mm i sidled. Boten är urtråkig sjukguymnastik och stabilitetsträning framför spegeln dvs "tugga" i tomme utan att käken ska få hoppa i sidled. Sen ska jag dessutom få en bettskena för att avlasta käkmusklerna så då kanske min käkmuskelinflammation kan läka ut. Vi får se, det är så oerhört frustrerande med svensk sjukvård för allt tar så lång tid. Tex det tog 1 timme att få Sagas MR svar det tog 6 veckor att få mitt. Det skulle tagit 3 veckor att få bettskenan men eftersom de slarvat bort mitt ena avtryck så tar det nästan 5 veckor. (Fick åka in en extra gång för att komplettera avtrycket.) Och det tog 1½ år från att remissen skickades till att jag fick komma dit (trots att tandläkaren skrev att det var mycket allvarligt och dessutom ringt 3 ggr och frågat varför jag inte fått tid ännu).

För att göra saken ännu mer komplicerad så har det kommit salmonellasmitta till ett lantbruk i ett av de 2 kotätaste områdena i Skåne (givetvis ett område jag arbetar mycket i). Så nu lever lantbrukarna under ett oerhört högt tryck både ekonomiskt och i rädsla för denna elaka sjukdom. För många är det just nu som att ständigt leva med en pistol mot tinningen och man vet inte om de är laddad eller ej. Så oerhört trist.

Så till något lite roligare. Mathias och jag firade midsommar i djupaste skogen norr om Ronneby. En av de andra festdeltagarna åt sill för första gången och Mathias filmade händelsen. Jag hoppas att Mathias kommer att lägga upp klippet här på bloggen det är sevärt! Midsommardag flyttade vi några mil ut till Hasslö och hälsade på barndomskompisar till mig, Cici och Micke. Micke har nyss fått en liten dotter Sidney tillsammans med Florence och Cici och hennes sambo Jens har byggt ut och renoverat sitt hus. Det var kul att se hur fint det blivit och såklart att träffa lilla Sidney. Bilder kommer när jag laddat ur kameran.

Cicis fina kök.

Florence och lilla Sidney i mysdelen av köket.
Cici i köket.

Den nya ståtliga entren till Cicis hus.

Sedan måste jag kopiera Kure-Kure (hittar ni till via Elin i länklistan) och kontra med dagens Mathias:
-Den är ju DÖD! utbrister Mathias
-Näää den rör ju på sig??? svarar jag lite förnärmat
-Men den är ju alldeles vit och kall och det är ingen mening med att värma något som är dött! svarar Mathias

Citatet kommer sig av att jag försökte värma min ena fot på hans ben... Vad ska man ha en varm pojkvän till om man inte kan värma sig på honom??? Hmpf.