Ungefär den 28 oktober 2011 skulle jag och
Måndagen den 4 april började precis som vanligt jag jobbade och vi hade möte. Efter mötet bad jag VD’n stanna kvar och jag berättade att jag var gravid i 11 veckan. När jag reser mig upp för att gå forsar det ut blod. Kjol, leggings, strumpor, skor, stol och heltäckningsmattan blir blodiga.
Efter om och men blir jag och hundarna inpackade i min bil och en arbetskamrat kör mig till gynakuten på Kvinnokliniken i Lund där
Jag får tabletter som ska dra ihop livmodern och stöta ut resterna. Blir inlagd och får mer dropp, och smärtstillande. På morgonen dagen efter konstaterar man att eftersom min kropp och tabletterna gjort sitt jobb slipper jag att bli sövd och skrapad för tillfället men ska givetvis tillbaka på återbesök.
1 av 4 kvinnor som försöker bli gravid har någon gång fått missfall får jag veta. Varför är detta ämne tabu? Är det fult att inte klara att bära fram ett levande barn? Jag är bara oerhört tacksam att jag inte var ensam när det hände och att jag har sådana fantastiska vänner och en underbar familj som alltid ställer upp. Stor eloge till all personal på Kvinnokliniken både gynakuten och avdelning 49 i Lund för ett helt fantastisk bemötande och omhändertagande.
21 kommentarer:
Men lilla gumman, kraaaam...klart man får prata om missfall! Två av mina systrar har haft det, min mamma med, det är hemskt och många andra vill/orkar inte prata om/älta jobbiga saker. Hoppas du har folk runt dig att prata och gråta med.
Beklagar ER BÅDAS förlust!
Susanne i Mattmar
Det FÅR inte vara tabu Annelie! Jag har varit med om samma sak som Dig men det var förvisso många många år sedan.
Tufft coh modigt av dig att beratta!
Kramar
Marie Sandberg
Gråter lite för er skull och håller tummarna för att det ordnar sig. Se på mig, till slut blev det tre underbara flickor men vägen dit var heller inte spikrak...
Livet är ju tyvärr inte rättvist. Starkt av dej att berätta!
Tänker på er!
Kicki
<3 Jag är otroligt imponerad över hur stark du är som orkar berätta. Tänk om fler vore som du! Men det finns såklart bara en som är som dig och vilken lycka att just jag får vara din vän! Kramar till dig och Mathias, det kommer att bli bättre vännen, jag lovar.
Jadu Annelie, jag kan aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig vad du gått igenom men jag är full av beundran över ditt mod att berätta om det. Du och Mathias har mitt djupaste deltagande...
En stor kram från mig Annelie.
Usch vad sorgligt! Beklagar verkligen. Det här med barn verkar överhuvudtaget väldigt känsligt. Jag har vänner som har haft svårt att bli gravida och de har verkligen varit plågade av alla frågor. Att inte vilja ha barn har jag fått försvara många gånger, gärna mot lite nedlåtande mödrar eftersom jag inte fattar vad som är livets mening. Tänk om jag inte hade kunnat få barn? Jag vet också ganska många som fått missfall men du är nog den första som bloggat om det som jag känner. Strongt tycker jag. Jag blev väldigt rörd. Men att känsliga saker ska vara tabu gör dem bara ännu jobbigare.
Kram Karolina
Många kramar härifrån också! Och nä, det är ju tyvärr inte alls ovanligt, har hänt flera i min bekantskapskrets också...Många tankar och många kramar till dig och Mathias!
Å nej........
Jag är inte den lättrörda typen men nu rinner tårarna för er skull! Jag kan inte tänka mig hur ledsamt det måste kännas... och att det händer på ett så chockartat sätt! Mina tankar är med er! <3
Kram!
Nu känner jag dig inte så väl, men jag vet vad du går igenom innan jag fick min dotter fick jag 2 missfall med allt vad det innebar av kaos både fysiskt och psykiskt. Min dotter fick tas med akut snitt ca 8 veckor för tidigt och det var en lång period innan jag visste om hon skulle klara sig, jag har även en son som dog i en trafikolycka 22 år gammal. Livet är svårt ibland men ta det lugnt och sköt om dig. Kram Lisbeth
Stor kram till dig Annelie! Tänker på dig beklagar att ni drabbats av denna tyvärr allt för vanliga händelse! Jag tror vi har alla åtminstone några vänner som fått missfall och känner inte att det är Tabu men jag tror att människor är rädda för andra människors sorg och därför inte pratar så mycket om det. Skönt att du slapp skrapningen. Ta nu hand om dig och varandra och som jag tidigare skrivit, ring om det finns något jag kan hjälpa dig med. Vet av erfarenhet att mjuka pälsar är bra mot sorg och dem har du ju gott om.
Åsa
Känner verkligen med Er båda två... har varit med om det själv efter att ett IVF försök "tog sig" i 10 veckor fick jag vara blivande tvillingmamma... Var rädd om dig och ut med sorgen båda två för man får inte glömma bort mannen när sånt här händer..
Kram Anita
Tack alla! Jag tycker verkligen att ingen har rätt att påverka en till om, när och hur man ska skaffa barn (ja förutom ens partner alltså). Jag är ju jag och är öppen och berättar hellre än hymlar. Jag pratar gärna om saker live också men just nu får man då vara beredd på att jag gråter okontrollerat när som helst. Mathias och jag tar hand om varandra och jag har tur som har just världens bästa Mathias vid min sida.
En stor tröst är min lilla underbara Eira som är tjock och har världens underbaraste mage att pussa och krama på och som bara viftar lyckligt på svansen när helst man pratar med henne om hennes mage =)
otroligt sorgligt för er båda...
Det är inte tabu att prata om missfall, tvärtom är det "renanade" att få prat och berätta.
Det är många känslor som "river" i kroppen vid ett missfall.
Gråt ut ordentligt och när du minst anar det så kommer du att känna dig stark och mer uppåt igen:)
Annelie jag önskar er verkligen allt gott och sänder tusen goda "karma" till er.
Kramar till dig och Mathias och puss till Eiras mage:)
Det var tråkigt att höra, jag är ledsen för er skull.
Jag har arbetat inom vården i 25 år och aldrig upplevt att det varit tabu. Jag har flera kompisar som fått missfall och det är ju tyvärr vanligt, men lika chockerande och trist varje gång. Man kan ju kanske trösta sig med att det var kanske nåt fel på fostret, men man har ju själv förväntningar och såklart blir man oerhört ledsen för just det nya lilla liv man längtat efter. Ta det nu lugnt och vila upp dig ordentligt.
Fy vad tråkigt, jag blir alltid lika ledsen när jag hör något sånt. Massor av kramar till er båda och som många redan sagt prata om det precis så mycket ni vill och behöver och ta hand om varandra.
Kram från Anna
Usch vad jobbigt och sorgligt. Fint av dig att skriva och berätta om det.
Stora kramar till er båda två!
Tusen kramar till dig o Mathias !!
Oh vad synd om er, vi vet vad ni går igenom. Vi har också (som ni kanske inte vet) gått igenom samma sak. Med det var många år sedan. Strong att du vågar skriva det i din blogg.
Många kramar till dej och Mathias!!
SHIT!! Läste det först nu. Vi trode att det var handen först, men tänkte nu att vi får gå in o kolla länken du skickade med mailet. FY vad orättvist! Lider med er, stackare.
Vi hörs o syns när du har blivit bättre. Bamse Kramar från oss/Alexcandra o Andreas på Nyhem
Skicka en kommentar