Idag fyller alla Is-barnen fyra år!
 |
| Busvalpar! |
 |
| Vår älskade födelsedagsgris Iskra! |
onsdag 29 april 2015
måndag 20 april 2015
Bus i skogen!
Det fantastiska vädret och att vi är relativt friska har utnyttjats till max! Vårt fantastiska busfrö har busat i skogen med oss. Att leva med en snart treåring är helt otroligt.Man upptäcker saker om och om igen. Älskade E!
söndag 19 april 2015
Glädje och sorg
Detta är nog ett av de allra svåraste inläggen jag har skrivit då det berör en högt högt älskad individ och jag vet hur rent ut sagt elak hundvärlden kan vara, men tänker skriva detta ändå med hoppet om att kanske kunna hjälpa någon annan.
Mest älskade prinsessan Eira är svårt sjuk och har varit det några år. Hon har drabbats av en autoimmun sjukdom, SLE (systemisk lupus erythematosus). Detta är en sjukdom som ca 40% dör av inom det första året efter diagnos. Den är så pass sällsynt att det finns ganska liten kunskap kring den och prognosen är oviss. Nu vet jag om mer än 5 whippets som har/har haft diagnosen så den verkar bli vanligare troligen tack vare bättre diagnostik. Bara att tänka tanken att hon snart (?) kanske inte finns hos oss längre är fruktansvärd. En bidragande ångestfaktor är att hon innan sjukdomen dök upp hade hunnit med att få fyra underbara valpar, det är inte min grej att avla på sjuka djur och var verkligen inte meningen, nu verkar som tur är ingen av valparna få SLE då de är ur allra värsta riskåldern.
Jag vill här nämna fantastiska kollegor (veterinärer) som hjälpt mig i olika stadier med Eira: Alexandra Lindström, Trelleborgsveterinärerna för hjälp med diagnostik och all stöttning när jag förtvivlat, Ulrika Dreimanis, Helsingborgs Djursjukhus för helt ovärderlig specialisthjälp med anpassning av mediciner, utprovning av nya och utvärdering av hur Eira mår, Helene Hamlin, UDS (forskare) för alla svar på möjliga och omöjliga frågor. Utan er hade jag och Eira aldrig klarat det här! TACK! Samt alla andra rara människor på djursjukhuset i Helsingborg som hjälpt oss när Eira varit akut dålig.
Hos Eira är diagnosen ställd genom att en hel del andra sjukdomar uteslutits (anaplasma, cancer, infektioner) och genom att hon uppfyller vissa kriterier:
Jag nojjade mycket över de här öronen men Eira mådde ju ganska bra så kanske inbillade jag mig bara? Men så fick Eira en allergisk reaktion på något och jag insåg att jag måste börja ta tag i saken.
När Eira så bara några dagar senare blev blockhalt på flera olika ben och inte kunde resa sig utan hjälp några gånger så blev det bråttom att försöka reda ut vad som var fel. Mängder med prover togs utan att något visade på något fel förrän vi tog ANA-provet och det kom tillbaka positivt. Biopsier togs på örat för att försöka fastställa SLE diagnosen med hjälp av den, men den var tyvärr för ospecifik. Hud är svårt att diagnosticera SLE på hund genom. Men eftersom så mycket annat uteslutits så är diagnosen ändå klar och de ledande experterna på området säger att har inte Eira SLE så finns det ingen hund som har det.
Medicinering
Huvudmedicineringen är kortison (prednisolon) vi har även provat medrol men fick fler biverkningar av den än av prednisolon. Då Eira kräver ganska hög dos prednisolon för att vara helt symtomfri så har andra mediciner också provats. Först Imurel (ett cytostatika som har få biverkningar) som fungerade jättebra och vi kunde komma ner i dos på prednisolon till 10 mg varannan dag. Men så sjönk Eiras lymfocyter oroväckande lågt (risk för benmärgsdeppression som är livshotande) så vi fick börja trappa ut Imurelen och då fick hon pankreatit (bukspottkörtelinflammation) som är en vanlig biverkning på Imurel och då fick vi tvärt sluta med den. Hon klarade sig dock på bara prednisolon länge efter det. Det viktiga med kortisonmedicinering av denna och liknande sjukdomar är att vara väldigt försiktig med nedtrappningar och låta det ta tid. När man är under 1mg/kg så ska varje nedtrappning få ta minst en månad så man hinner se effekterna av dosändringen. För att få så lite biverkningar som möjligt strävar man efter medicinfria dagar helst så man bara ger varannan/var tredje dag men om det inte går kanske 1-2 medicinfria dagar i veckan.
Ulrika hittade en UVI som prednisolonet dolde och när Eira var frisk från denna så fungerade medicineringen mycket bättre.
Nu har Eira haft pankreatit igen (en mildare form än första) samt ett skov då hon blev ruskigt dålig i hög feber och smärta i kroppen, så nu äter hon en något högre dos och så har vi kompletterat med Sporimun (ciclosporin, cytostatika med få biverkningar) som vi i första hand hoppas på ska förstärka prednisolonets effekt på SLE'n och skydda pankreas från fler inflammationer. Fungerar inte detta heller har vi en annan medicin att prova och därefter blir det högdoskortison den korta tid Eira kan leva med det, allt för ett så kvalitativt liv som möjligt. Hon ska INTE lida. Hennes medicinering och sjukdom medger heller inte att några former av operationer kan göras på henne då hon är så lättblödande och läker långsamt.
Eiras biverkningar av kortisonet: torr tunn skör hud, får lätt blåmärken, tappat all muskulatur, blir lättare varm, tappat 2/3 av sin päls samt om man rakar bort päls växer den inte ut igen och så har hon gått från matvrak till hysteriskt hungrig. Ibland har hon också små små infektioner i huden som man ser som pålagringar på huden och huden under är irriterad.
Något som vi inte vet om det är en följd av hennes nedtryckta immunförsvar (medicineringen) eller en del av hennes SLE är att hon fått pålagringar på trampdynorna (biopsier tagna och även de trampdynor som ser normala ut är påverkade). Detta kallas hyperkeratos. Hon verkar inte lida av det såvida inte det bildas sprickor. Jag försöker lindra detta med propylenglykolbad, filande och sylvase (salicylsyre vaselin). Just nu är detta det största hotet mot en bra vardag.
Konsekvenser
Det är otroligt dyrt att ha en kroniskt svårt sjuk hund. Eira har hittills kostat i runda slängar 60 000:- och då tar jag ändå de flesta prover själv och behöver heller inte skriva in henne för vård för den ger jag henne hemma. Det är påfrestande att gå och vänta på när hon ska bli sjuk nästa gång och svårt att lämna bort henne till vem som helst då hon ständigt måste passas och få mediciner. Jag har all förståelse för de som inte orkar med detta och ibland undrar jag hur jag/vi orkar men så ser jag min fantastiska hund som fortfarande viftar på svansen åt Ulrika på djursjukhuset som fortfarande älskar att busa med sina kompisar, som fortfarande börjar tokvifta på svansen i soffan om man inte klappat henne på ett tag - och då orkar man ett tag till.
Om någon vill prata med mig om SLE på hund så går det bra på mail eller FB chatten! Jag hjälper gärna till med det jag kan. Krama era hundar man vet verkligen inte hur länge man får ha dem!
Mest älskade prinsessan Eira är svårt sjuk och har varit det några år. Hon har drabbats av en autoimmun sjukdom, SLE (systemisk lupus erythematosus). Detta är en sjukdom som ca 40% dör av inom det första året efter diagnos. Den är så pass sällsynt att det finns ganska liten kunskap kring den och prognosen är oviss. Nu vet jag om mer än 5 whippets som har/har haft diagnosen så den verkar bli vanligare troligen tack vare bättre diagnostik. Bara att tänka tanken att hon snart (?) kanske inte finns hos oss längre är fruktansvärd. En bidragande ångestfaktor är att hon innan sjukdomen dök upp hade hunnit med att få fyra underbara valpar, det är inte min grej att avla på sjuka djur och var verkligen inte meningen, nu verkar som tur är ingen av valparna få SLE då de är ur allra värsta riskåldern.
Jag vill här nämna fantastiska kollegor (veterinärer) som hjälpt mig i olika stadier med Eira: Alexandra Lindström, Trelleborgsveterinärerna för hjälp med diagnostik och all stöttning när jag förtvivlat, Ulrika Dreimanis, Helsingborgs Djursjukhus för helt ovärderlig specialisthjälp med anpassning av mediciner, utprovning av nya och utvärdering av hur Eira mår, Helene Hamlin, UDS (forskare) för alla svar på möjliga och omöjliga frågor. Utan er hade jag och Eira aldrig klarat det här! TACK! Samt alla andra rara människor på djursjukhuset i Helsingborg som hjälpt oss när Eira varit akut dålig.
Hos Eira är diagnosen ställd genom att en hel del andra sjukdomar uteslutits (anaplasma, cancer, infektioner) och genom att hon uppfyller vissa kriterier:
- hon är ANA-positiv med ett uppföljande positivt prov mer än 2 månader efter det första
- hon har polyartrit dvs ont i mer än en led (frambenen (ffa karpalleder), bakben (ffa höfter), nacke)
- hon har troligen muskelinflammationer (svårt dock att urskilja från ledproblemen)
- hudpåverkan
- avvikande beteende i form av ändrat sätt att pipa/skälla
Alla dessa symtom upphör när hon äter sin medicin (mer om medicin längre ner) förutom ANA-positivt prov.
Hur det började.
Efter ett löp blev Eira inte riktigt pigg igen jag trodde hon var kraftigt skendräktig. Sedan upptäckte jag små små "sår" i öronen, som om någon stuckit henne med synål. Plus att hon hade en liten konstig profil på nosryggen.
 |
| De röda områdena på öronlappen (som är förstärkta i PS) är de små såren. |
 |
| Sår på öronkanten så att en del fallit bort. |
 |
| Den lilla svullnaden på nosryggen, precis bakom nosknappen. |
 |
| Hon hade även ett motsvarande sår på ena benet. |
 |
| Allergisk reaktion - angioödem |
Medicinering
Huvudmedicineringen är kortison (prednisolon) vi har även provat medrol men fick fler biverkningar av den än av prednisolon. Då Eira kräver ganska hög dos prednisolon för att vara helt symtomfri så har andra mediciner också provats. Först Imurel (ett cytostatika som har få biverkningar) som fungerade jättebra och vi kunde komma ner i dos på prednisolon till 10 mg varannan dag. Men så sjönk Eiras lymfocyter oroväckande lågt (risk för benmärgsdeppression som är livshotande) så vi fick börja trappa ut Imurelen och då fick hon pankreatit (bukspottkörtelinflammation) som är en vanlig biverkning på Imurel och då fick vi tvärt sluta med den. Hon klarade sig dock på bara prednisolon länge efter det. Det viktiga med kortisonmedicinering av denna och liknande sjukdomar är att vara väldigt försiktig med nedtrappningar och låta det ta tid. När man är under 1mg/kg så ska varje nedtrappning få ta minst en månad så man hinner se effekterna av dosändringen. För att få så lite biverkningar som möjligt strävar man efter medicinfria dagar helst så man bara ger varannan/var tredje dag men om det inte går kanske 1-2 medicinfria dagar i veckan.
Ulrika hittade en UVI som prednisolonet dolde och när Eira var frisk från denna så fungerade medicineringen mycket bättre.
Nu har Eira haft pankreatit igen (en mildare form än första) samt ett skov då hon blev ruskigt dålig i hög feber och smärta i kroppen, så nu äter hon en något högre dos och så har vi kompletterat med Sporimun (ciclosporin, cytostatika med få biverkningar) som vi i första hand hoppas på ska förstärka prednisolonets effekt på SLE'n och skydda pankreas från fler inflammationer. Fungerar inte detta heller har vi en annan medicin att prova och därefter blir det högdoskortison den korta tid Eira kan leva med det, allt för ett så kvalitativt liv som möjligt. Hon ska INTE lida. Hennes medicinering och sjukdom medger heller inte att några former av operationer kan göras på henne då hon är så lättblödande och läker långsamt.
Eiras biverkningar av kortisonet: torr tunn skör hud, får lätt blåmärken, tappat all muskulatur, blir lättare varm, tappat 2/3 av sin päls samt om man rakar bort päls växer den inte ut igen och så har hon gått från matvrak till hysteriskt hungrig. Ibland har hon också små små infektioner i huden som man ser som pålagringar på huden och huden under är irriterad.
Något som vi inte vet om det är en följd av hennes nedtryckta immunförsvar (medicineringen) eller en del av hennes SLE är att hon fått pålagringar på trampdynorna (biopsier tagna och även de trampdynor som ser normala ut är påverkade). Detta kallas hyperkeratos. Hon verkar inte lida av det såvida inte det bildas sprickor. Jag försöker lindra detta med propylenglykolbad, filande och sylvase (salicylsyre vaselin). Just nu är detta det största hotet mot en bra vardag.
 |
| Hyperkeratos |
 |
| hyperkeratos |
 |
| hyperkeratos |
 |
| Blåmärke och några av de små små hudinfektionerna (gula fläckarna) hon får av kortisonbehandlingen. |
Det är otroligt dyrt att ha en kroniskt svårt sjuk hund. Eira har hittills kostat i runda slängar 60 000:- och då tar jag ändå de flesta prover själv och behöver heller inte skriva in henne för vård för den ger jag henne hemma. Det är påfrestande att gå och vänta på när hon ska bli sjuk nästa gång och svårt att lämna bort henne till vem som helst då hon ständigt måste passas och få mediciner. Jag har all förståelse för de som inte orkar med detta och ibland undrar jag hur jag/vi orkar men så ser jag min fantastiska hund som fortfarande viftar på svansen åt Ulrika på djursjukhuset som fortfarande älskar att busa med sina kompisar, som fortfarande börjar tokvifta på svansen i soffan om man inte klappat henne på ett tag - och då orkar man ett tag till.
Om någon vill prata med mig om SLE på hund så går det bra på mail eller FB chatten! Jag hjälper gärna till med det jag kan. Krama era hundar man vet verkligen inte hur länge man får ha dem!
torsdag 2 april 2015
torsdag 1 januari 2015
Nyårskrönika året 2014
2014 har varit ett år av blandade känslor och mycket sjukdom. I januari fick Eira pankreatit (bukspottkörtelinflammation) och början till peritonit (bukhinneinflammation) och var jättesjuk några dagar innan mediciner och dropp fick henne på rätt köl. Jag började året med att få bihåleinflammation och den visade sig vara en seg rackare att bli av med. 3 antibiotikakurer, otaliga andra mediciner, en operation och 10 månader senare verkar den ha gett sig av.
I februari gick jag whippetklubbens uppfödarutbildning, otroligt intressant.
I mars fick Ellinor en ny kusin lille Benjamin. Vi är alla väldigt förtjusta i denna söta lilla kille!
I april började Ellinor på dagis en stor milstolpe i vårt liv. Inskolningen gick bra men sedan blev hon övertrött av de långa dagarna där så vi fick lite bakslag som vi löste genom att helt enkelt kompa till oss kortare dagar en liten period. Efter att det löst sig så älskar hon att vara där och busa med alla barnen! Och hon gillar verkligen sina pedagoger. Detta innebär också att både Mathias och jag nu jobbar 80% och är hemma en dag i veckan var med Ellinor. I slutet av april dog Mathias farmor efter en tids sjukdom.
I maj fyllde Ellinor 2 år och det visar sig även på andra sätt, talet formligen exploderade och hon kom snabbt igång med fullständiga meningar och är aldrig tyst. Även trotsperioderna kommer och går, mindre charmigt.
Iskra tävlade 4 gånger i LC under våren och var snubblande nära sitt sista CERT flera gånger men utan att få till det sådär riktigt ordentligt. Hon löpte ju i februari och hade sedan en riktigt seg skendräktighet.
I maj åkte vi bla till Söderhamn och tävlade henne och stannade sedan några dagar och hade en minisemester tillsammans, Där vi upplevde den fina naturen och lekte med Ellinor.
Under försommaren gjordes en hel del snickeriarbeten i trädgården. Det byggdes en rutschkana till Ellinor i tvåårspresent, odlingslådor och ett litet växthuset. Vi byggde även en ny större sandlåda så att flera barn får plats i den samtidigt.
I juni döptes Benjamin och jag fick den stora äran att bli gudmor tillsammans med hans fastrar.
I juli tävlade Iskra LC först på Jylland där hon blev 2:a med CERT och sedan på vårt hemmaprov där hon vann och fick sitt tredje CERT och CHAMPIONAT. Därmed blev hon både svensk och dansk champion i Lure Coursing.
Sommaren tillbringades hemma med massor av bad, lek och umgänge. En otroligt härlig sommar! Under sensommaren lånade vi hem Islög Iskras syster en liten tid för att se vad hon gillade LC. Hon var inte så taggad på trasan men vi hann inte prova mer än en gång då hon under en promenad krockade med ett fårstaket så hon fick en blödning under huden och därmed fick ta det lite lugnt ett tag.
Året avslutades med influensor där jag först fick en febervariant av Ellinor via Mathias, hon var knappt sjuk men han fick lunginflammation och jag låg 3 dgr i feber. En månad senare var det dags igen då jag dök i hög feber i 6 dagar och tack vare penicillin tog det till slut slut, Ellinor fick öroninflammation med exploderad trumhinna och 40 graders feber. Blod och var i örat och sängen. Medan vi ändå var sjuka passade Runa på att få en mildare variant av pankreatit som är nog så allvarligt när man är 11 år och Iskra blev i sjuk i okänd sjukdom med förhöjd CRP. Lagom till jul var vi i alla fall alla fyra friska igen.
Julen firades med familjen och var helt underbar.
Nyår firades i en tvättstuga med hög musik, tennisbollar i torktumlaren och filtar för fönsterna hemma hos Jeanette och Per. Varmt som tusan. Vi hann i alla fall äta gott och spela lite spel innan vi fick sätta oss därinne med Jeanettes smällarrädda hundar och Ellinor som tyckte smällarna var otäcka. Det är kanske dags att på allvar se över lagstiftningen som tillåter vem som helst som är över 18 år att hanterar sprängmedel bara för att man kallar det nyårsraketer.
Inför 2015 önskar vi oss färre sjukdomar och fler roliga händelser!
I februari gick jag whippetklubbens uppfödarutbildning, otroligt intressant.
I mars fick Ellinor en ny kusin lille Benjamin. Vi är alla väldigt förtjusta i denna söta lilla kille!
I april började Ellinor på dagis en stor milstolpe i vårt liv. Inskolningen gick bra men sedan blev hon övertrött av de långa dagarna där så vi fick lite bakslag som vi löste genom att helt enkelt kompa till oss kortare dagar en liten period. Efter att det löst sig så älskar hon att vara där och busa med alla barnen! Och hon gillar verkligen sina pedagoger. Detta innebär också att både Mathias och jag nu jobbar 80% och är hemma en dag i veckan var med Ellinor. I slutet av april dog Mathias farmor efter en tids sjukdom.
I maj fyllde Ellinor 2 år och det visar sig även på andra sätt, talet formligen exploderade och hon kom snabbt igång med fullständiga meningar och är aldrig tyst. Även trotsperioderna kommer och går, mindre charmigt.
Iskra tävlade 4 gånger i LC under våren och var snubblande nära sitt sista CERT flera gånger men utan att få till det sådär riktigt ordentligt. Hon löpte ju i februari och hade sedan en riktigt seg skendräktighet.
I maj åkte vi bla till Söderhamn och tävlade henne och stannade sedan några dagar och hade en minisemester tillsammans, Där vi upplevde den fina naturen och lekte med Ellinor.
Under försommaren gjordes en hel del snickeriarbeten i trädgården. Det byggdes en rutschkana till Ellinor i tvåårspresent, odlingslådor och ett litet växthuset. Vi byggde även en ny större sandlåda så att flera barn får plats i den samtidigt.
I juni döptes Benjamin och jag fick den stora äran att bli gudmor tillsammans med hans fastrar.
I juli tävlade Iskra LC först på Jylland där hon blev 2:a med CERT och sedan på vårt hemmaprov där hon vann och fick sitt tredje CERT och CHAMPIONAT. Därmed blev hon både svensk och dansk champion i Lure Coursing.
Sommaren tillbringades hemma med massor av bad, lek och umgänge. En otroligt härlig sommar! Under sensommaren lånade vi hem Islög Iskras syster en liten tid för att se vad hon gillade LC. Hon var inte så taggad på trasan men vi hann inte prova mer än en gång då hon under en promenad krockade med ett fårstaket så hon fick en blödning under huden och därmed fick ta det lite lugnt ett tag.
Året avslutades med influensor där jag först fick en febervariant av Ellinor via Mathias, hon var knappt sjuk men han fick lunginflammation och jag låg 3 dgr i feber. En månad senare var det dags igen då jag dök i hög feber i 6 dagar och tack vare penicillin tog det till slut slut, Ellinor fick öroninflammation med exploderad trumhinna och 40 graders feber. Blod och var i örat och sängen. Medan vi ändå var sjuka passade Runa på att få en mildare variant av pankreatit som är nog så allvarligt när man är 11 år och Iskra blev i sjuk i okänd sjukdom med förhöjd CRP. Lagom till jul var vi i alla fall alla fyra friska igen.
Julen firades med familjen och var helt underbar.
Nyår firades i en tvättstuga med hög musik, tennisbollar i torktumlaren och filtar för fönsterna hemma hos Jeanette och Per. Varmt som tusan. Vi hann i alla fall äta gott och spela lite spel innan vi fick sätta oss därinne med Jeanettes smällarrädda hundar och Ellinor som tyckte smällarna var otäcka. Det är kanske dags att på allvar se över lagstiftningen som tillåter vem som helst som är över 18 år att hanterar sprängmedel bara för att man kallar det nyårsraketer.
Inför 2015 önskar vi oss färre sjukdomar och fler roliga händelser!
julklappar
jul
I år firade vi jul i Rögla med Alexandra, Richard, Gabriel och Benjamin, mamma och pappa, Richards mamma och Mathias föräldrar. Kul för våra barn att ha i princip samtliga i mor/farföräldra generationen närvarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)