Berg och dalbanan började med en topp i och med att Ernst blev BIR-valp i Laröd. En väldigt skön känsla!
Verkligheten slog till med full kraft och vi kraschlandade med dunder och brak i dalen. Eira har nämligen väldigt ont vid vissa rörelser av nacken och detta började någon gång under måndagkvällen förra veckan. Det blev värre under tisdagen och på kvällen lyckades jag lokalisera det till att hon hade väldigt ont vid vridning neråt av nacken och vid "intryckning" av halsen. På onsdag åkte jag akut in till djursjukhus och fick henne kollad. Eira sövdes och röntgades. Behandlande veterinär bedömde röntgenbilden som förändrad och vi fick domen medfödd missbildning eller förvärvad skada av nackkota 2-3. Prognos osäker. Jag fick också frågan om jag ville ta bort henne.
Jag kan inte beskriva hur oerhört jobbigt detta kändes. Jag bestämde i alla fall att jag inte ville bestämma något då utan ta med mig Eira hem och avvakta. Hon sattes på smärtlindring. Jag begärde att röntgenbilderna skulle skickas på remiss till radiolologen i Uppsala och läsas av specialisterna där.
Nu befinner jag mig på "cloud nine" då jag genom Åsa (Sagas uppfödare och en god vän som jobbar i Uppsala) fått reda på att bilderna bedömts som helt normala för en valp i den åldern!!! Tydligen ska området mellan kota 2 och 3 se konstigt ut.
Nu återstår att lösa vad som är fel, men lillhoppan har blivit mycket bättre så det kan mycket väl vara en inflammation i ett muskelfäste, Åsa har lovat att hjälpa mig att se till att utreda henne vidare om hon inte är bra inom de närmsta veckorna. Så håll alla tummar!
Eira sitter och väntar på att micron ska plinga så att hon kan få smaka micropopcornen.