Eira blev svårt sjuk i en infektion och fick lämna oss den 11 juni. Saknaden är oerhörd. För mig var hon Den Hunden. Hon hade allt och lite till jag önskar mig i en hund även fast hon såklart inte var perfekt.
En otroligt stark och stabil hund mentalt med en enorm glädje. Om än stillsammare än Runa. Hon var en superbarnhund och älskade att vara med barnen. En rolig hund att träna som älskade att lära sig saker och fattade snabbt. Fantastisk LC hund. Men ffa den där glada trygga individen som förde med sig glädje varenda dag. Det finns helt enkelt inte ord nog att beskriva henne och hur mycket hon fattas. Vi hade ett fantastiskt samspel och det kändes som att hon kunde höra mina tankar och se in i min själ. I princip alla hennes dåliga egenskaper var resultat av hennes medicinering.
Hon visade sin envishet och kämpaglöd redan som liten valp.
Älskade att leka och bära på saker.
Rolig att träna till och med stå fint med.
Helt orädd för vatten (och allt annat för övrigt).
På tjocken med Is-kullen.
På promenad med Albin
Myser med Miki.
Älskade att vara i centrum.
Mer mys med Miki
Hjälper till att lägga Albin
Älskade långnos
En av de sista promenaderna.
Det jag saknar allra allra mest är den här glada glada svansen. Den viftade alltid oavsett om man klappade, pratade med henne, skulle göra något kul eller det vankades mat.
Vårbus